mariam osman sherifay

Året var -94. Sverige hade vunnit brons i fotboll-WM, och jag kände för att gå ut och visa min stolthet över våra fotbollskillar. Jag försökte intala mig själv att det var OK och vara på Rålis, jag kände ju gemenskap med  Martin Dahlin. Vi är båda svarta. Han var min alibi. Men att vifta med den svenska flaggan som alla andra svenskar skulle jag inte göra. Punkt slut. Men efter att ha dividerat med mig själv så bestämde jag mig att köpa 50 cm gul och blå band på tygaffären och gjorde en rosett som jag sedan hängde lite diskret på min två-årigas vagn. Efteråt förstod jag varför jag hade reagerat så konstigt och kom fram till att självklart  kunde jag vifta med flaggan. Den är också min! Gud vad jag älskar denna flagga och detta land......

GRATTIS SVERIGE!