Om krig!
Jag tillhör de som är emot krig, för att jag vet att krig är inte är ett bra sätt för att lösa konflikter. Fram till min nittonårsdagen hade jag upplvet tre krig i Mellanöstern. Under tiden tänkte och frågade ofta min far om varför man inte kunde enas om en lösning istället för att ta till vapen. Min far som hade varit soldat i den italienska armén under den tiden Eritrea var italiensk koloni, kunde berätta om krigets elände för oss barn gång på gång. Jag lyssnade febrilt och mitt krigsmotsånd växte allt starkare. Far visade oss ärren efter skottskadorna han ådrog i strid. Han pratade om hur dåtidens européer (italiernare, tyskar, frasmän och engelsmän) härjade fritt, slogs, stal, torterade dödade förstörde allt som kom i deras väg. Men han kunde också berätta om den hjälpen man fick av kolonialmakten, den hjälpen som har ställt till det för många människor i Afrika och andra världsdelar än idag. Man kan tro att Kolonialismens era är förbi. Men minnena lever fortfarande. Inte bara minnena. Många av de krig och motsättningar som finns idag har kolonialländerna sått. Att bli fri från de kräver en hel del av os alla. Vad har vi lärt oss av alla dessa krig?
Du finns alltid i minnet..
I maj 2005 omkom min vänninas dotter i en bilolycka i Sharm Elsheikh i Egypten. Hon var 26 år gammal, hade drömjobbet på ett lyxigt hotell, i Egyptens riviera. Samar var som en dotter för mig. Jag var med hennes mamma under förlossningen när hon föddes. Våra döttrar umgicks och var som systrar under åren då Samar och hennes mamma bodde i Sverige. Trots att de hade flyttat hem, hade vi kvar vår kontakt, vi sågs och umgicks varje gång jag besökte Kairo. Jag och hela min familj tog hennes död väldigt hårt. Det lustiga är att samma dag som Samar begravdes i Kairo, satte jag tillsammans med några väninnor och mina döttrar och mindes Samar så som hon var. Då visste ingen att hon var död och att hon begravdes just den stunden. Samtalet om att Samar var död fick jag, en timme senare när jag kom hem.
Toalettsnusk
Det här med blogg är inte så enkelt. En del tycks alltid ha tid och ork att skriva dagligen eller då och då. Jag måste säga att jag tillhör dem som tycker att det är roligt men å andra sidan vet jag inte om jag alltid har något som jag vill dela med andra, för att jag tycker att meningen med blogg att man vill dela sina tankar med andra människor. Sedan ska jag erkänna att jag är språkkänslig. Jag vill att allt jag skriver ska vara korrekt. Jag menar orden jag stavar men även grammatisk . Men jag har bestämt mig för att fortsätta skriva, jag vill bara be den som läser att ha lite förståelse. Jag kämpar dagligen med svenskan.
Jag har en bekant till mig som är antibloggare, han berättade för mig om hur han ser på det här med bloggandet. Han är i 50-årsldern och kommer från Norrland, en trevlig prick (som alla norrlänningar).
Han sa till mig: Mariam, du behöver inte alltid ha nåt att skriva om, folk kan ju skriva det mest korkade som: Jag kissade nyss och glömde spola efter mig, som om det vore hela världen.. Förstår du hur korkad det är!
Korkad är det väl inte, för oss tjejer och många andra män som tycker att det är viktigt med toaletthygien.
Förresten, vet du att många skolelever struntar i att gå på toaletten pga all snusk, för att inte tala om hur det påverkar deras hälsa. Jag log brett och sa: erkänn att det är bra med bloggandet ändå.
Jag har en bekant till mig som är antibloggare, han berättade för mig om hur han ser på det här med bloggandet. Han är i 50-årsldern och kommer från Norrland, en trevlig prick (som alla norrlänningar).
Han sa till mig: Mariam, du behöver inte alltid ha nåt att skriva om, folk kan ju skriva det mest korkade som: Jag kissade nyss och glömde spola efter mig, som om det vore hela världen.. Förstår du hur korkad det är!
Korkad är det väl inte, för oss tjejer och många andra män som tycker att det är viktigt med toaletthygien.
Förresten, vet du att många skolelever struntar i att gå på toaletten pga all snusk, för att inte tala om hur det påverkar deras hälsa. Jag log brett och sa: erkänn att det är bra med bloggandet ändå.