Är du svart? Roa dig svart!
Frågan om krogdiskriminering har följt mig under många år. Den är självupplevd.. Jag har hört många ungdomar däribland min egen son berätta om deras ilska över att inte kunna gå ut en fredags- eller lördagskväll för att som så många andra ungdomar i deras ålder roa sig.
Frågor som jag ställer mig ofta är varför ska min son och hans polare hänvisas till illegala klubbar? Varför ska min son och hans polare tvingas åka hem efter, som de säger, en misslyckad kväll igen ute på stan? Varför ska min son och hans polare inte få känna sig lika välkomna som andra unga människor?
Att min sons vita, ljushåriga kompisar blir insläppta på krogen och att min svarta son och hans mörkhåriga polare avvisas säger mycket om vårt samhälle. Varför ska mina gäster från utlandet som vill turista i vårt vackra land nekas att roa sig på Stockholms krogar? Mina frågor kräver ett tydligt svar.
Som turister har mina gäster valet att välja bort Sverige. Men min son och hans polare, Moder Sveas oönskade barn, har inget val. Eller snarare ett val att gå till illegala klubbar, eller till en kväll i förorten där de sitter och blir ännu mer frustrerade över sin situation.
Som förälder och bekant till dessa ungdomar återstår för mig att kämpa mot denna diskriminering och att ta i med hårdhandskarna mot de krogar som diskriminerar gäster på grund av etnisk bakgrund. Som politiker vill jag se handling och inte en massa svepskäl. Att särbehandla människor på det här sätt är djupt kränkande.
Visst fick vi en lag år 2003 som gör det straffbart för näringsidkare att särbehandla personer på grund, ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung och även på grund av trosbekännelse eller sexuell läggning. Efter det att lagen mot etnisk diskriminering infördes har antalet anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen fördubblats i jämförelse med året innan. Dock handlar det fortfarande om ytterst få anmälningar. DO, Diskrimineringsombudsmannen, misstänker att det bara är en bråkdel. Problemet är att det är så få som upplever diskriminering som anmäler detta, och ofta är bevisen mycket tunna.
Det är inte bara min son och hans polare som är frustrerade, utan även DO är frustrerad över det här och diskuterar nu ett sätt att komma åt restauranger där diskriminering förekommer. Bland annat tänker man tillämpa praktikövningar, att helt enkelt skicka ut en grupp personer som testar restaurangerna.
Jag tycker ändå att det är hög tid att skärpa tonen. Vi måste skärpa tonen och säga ifrån, jag hoppas att vi snart får en dom som kan avskräcka alla krogägare, annars förlorar vi all trovärdighet för ett jämställt, öppet och generöst samhälle om vi inte rensar upp. |
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!
Hej eller Salam som betyder fred på arabiska!
Här kan du läsa och utbyta tankar och idéer om det som jag grubblar över. Jag är bland annat mamma, mormor och politiker från Sundbyberg. Född i Shoubra, en förort till Kairo för drygt 50 år sedan. Min far kom till Egypten från Eritrea, min mor är egyptiska. Jag hamnade i Sverige genom äktenskapet, blott tjugo år gammal. I juli i år har jag haft Sverige som mitt hemland i 30 år. Är jag fortfarande invandrare? Det frågade min trettonåriga dotter häromdagen. Först var jag tyst ett tag, ni vet som förädrar kan vara ibland, om det beror på att man är disträ, trött, har inget svar mm vet jag inte. Den här gången tyckte jag att jag behövde tid för att grubbla på vad min dotter sade. Hur känner jag mig? Vem är jag egentligen? Är jag invandrare, svensk eller både och.