Kriget i Libanon
Följer det som händer i Libanon framför TV:n och känner mig helt maktlös precis som resten av världen, en fråga ekar ständigt i mitt huvud, Hur länge kan omvärlden låta detta krig pågå utan att agera? Under tiden är det många civila, barn, kvinnor och gamla som betalar dyrt. Libanesiska sjukhus rapporterar om hundratals döda och ännu fler skadade, nästan alla civila. Libanon har styckats upp i olika delar, brorar, elkraft, hus, ingenting skonas och inget är längre heligt. Turisterna sitter fast.. Deras evakuering kräver att ett godkännande från Israel.
Hizbollah skjuter i sin tur sina raketer på israeliska mål, 2 döda och flertal skadade har man rapporterat om. Rädslan är stor bland libaneser och israeler. Säkrhetsrådet har inte kunnat enas. USA beskyller Hizbollahs millitära kidnappningsaktion på Syrien och Iran.
Arabvärldens utrikesministrar kommer att träffas idag i Kairo och förhoppningsvis kanske kan dem enas. Ett uttalande från Saudiarabien retar gallfeber på många araber eftersom det pekar Hizbollah som ansvarig och tycker att dem borde ta konsekvenserna. Andra arabiska ledare uppmanar till besinning och varnar för ett regionalt krig med hemska konsekvenser.
Under tiden är jag och mina arabiska vänner väldigt oroliga över upptrappning i området. Även om min familj och släkt finns i Kairo, så känner jag hur mina vänner som har släkt och vänner kvar i Libanon har det. Deras oro är påtaglig och dem är tröstlösa. Bara Gud kan hjälpa oss, säger Mira, min montenegrinska vännina när hon ringer mig under mitt skrivande. Jag instämmer.
Hizbollah skjuter i sin tur sina raketer på israeliska mål, 2 döda och flertal skadade har man rapporterat om. Rädslan är stor bland libaneser och israeler. Säkrhetsrådet har inte kunnat enas. USA beskyller Hizbollahs millitära kidnappningsaktion på Syrien och Iran.
Arabvärldens utrikesministrar kommer att träffas idag i Kairo och förhoppningsvis kanske kan dem enas. Ett uttalande från Saudiarabien retar gallfeber på många araber eftersom det pekar Hizbollah som ansvarig och tycker att dem borde ta konsekvenserna. Andra arabiska ledare uppmanar till besinning och varnar för ett regionalt krig med hemska konsekvenser.
Under tiden är jag och mina arabiska vänner väldigt oroliga över upptrappning i området. Även om min familj och släkt finns i Kairo, så känner jag hur mina vänner som har släkt och vänner kvar i Libanon har det. Deras oro är påtaglig och dem är tröstlösa. Bara Gud kan hjälpa oss, säger Mira, min montenegrinska vännina när hon ringer mig under mitt skrivande. Jag instämmer.
Kommentarer:
Trackback